Stopbandsavstängning

Stopbandsavstängning är en term inom signalbehandling som beskriver processen att dämpa eller stänga av frekvenser som tillhör ett stopband i ett filter eller ett system. Ett stopband är det frekvensområde där signaler avges med hög attenuation och där målet är att förhindra att oönskade frekvenser passerar vidare. Stopbandsavstängningen innebär att systemet uppnår en specificerad nivå av dämpning i stopbandet, vanligtvis angiven i decibel, samtidigt som passbandet skall bevaras inom toleranserna.

I praktiken används stopbandsavstängning vid konstruktion av digitala och analoga filter, inklusive lågpass, högpass, bandpass och bandstopp, där krav på stopbandets dämpning och transitionens bredd definierar filterordern och strukturen. Typiska specifikationer innefattar minimadämpning i stopbandet (t ex 40–100 dB), passbandets ripple och fördröjning.

Metoder för stopbandsavstängning inkluderar windowing och optimeringsbaserad design (till exempel Parks–McClellan), samt IIR- och FIR-tekniker. Vid dynamiska eller reconfigurerbara system kan stopbandsavstängningen aktiveras eller avaktiveras i realtid genom gating eller modulering, vilket möjliggör tidsvaryt stopband enligt operativa behov.

Användningsområden omfattar kommunikationssystem där oönskad spektra och interferenser skall blockeras, ljud- och bildbehandling där aliasing och brister i frekvensspektrumet begränsas, och mätningar där renhet i ett specifikt frekvensband är avgörande. Begränsningar innefattar behovet av högre filterordrar, lägre faslinearitet eller större fördröjningar för att uppfylla sina stopbandsspecifikationer.