Stjärnkoppling

Stjärnkoppling, inom trefassystem, är en konfiguration där varje vindning i de tre faserna är ansluten till en gemensam neutralpunkt. Den neutrala punkten kan vara jordad och fungerar som referenspotential samt som källa för eventuella belastningar som kräver en neutralledning. När neutralen är tillgänglig ger stjärnkopplingen möjlighet att få ut både fas- och linjespänningar.

I en helt funktionell stjärnkoppling är förhållandet mellan spänningarna att linjespänningen V_L är lika med roten ur tre gånger fas-spänningen V_PN (V_L = √3 · V_PN). Fas-spänningen är därmed den spänning som förekommer mellan varje fasledning och neutralen. Om neutralen inte används eller är otillgänglig, kallas strukturen ofta stjärnkoppling utan neutral; linjespänningen är fortfarande definierad, medan fas-spänningen för varje vindning i praktiken refereras till den gemensamma punkten.

Stjärnkoppling används vanligtvis i distributionsnät, transformatorers sekundärsidan och i vissa motorer där man vill kunna leverera en neutral mellan fas och jord eller där olika spänningsnivåer behövs. Denna koppling gör det möjligt att få olika virkningsförmågor genom att kombinera stjärn- och delta-kopplingar i kombinerade transformatorer och att anpassa systemet till olika spänningsnivåer, till exempel 230 V mellan fas och neutral i många elsystem och 400 V mellan linjer i ett trefassystem.

Fördelar med stjärnkoppling inkluderar lägre fas-spänningar per lindning, möjligheten till neutraluttag och bättre symmetri i balancerade laster. Nackdelar är att neutralledaren kan bära obalansströmmar och att obalans kan påverka spänningskvalitet och jordning.