Stigmergiprincipen

Stigmergiprincipen beskriver ett indirekt samarbets- och kommunikationssätt som sker genom modifiering av miljön. Individer agerar på stimuli från miljön, och deras handlingar i sin tur förändrar miljön, vilket sedan ger nya stimuli för andra individer. Denna process är ofta cyklisk och leder till kollektivt organiserat beteende utan direkt interaktion mellan individerna.

Det mest kända exemplet på stigmergiprincipen är myrornas beteende. Myror lämnar doftspår, feromoner, som fungerar som signaler för andra myror. När en myra hittar en matkälla, lämnar den ett spår av feromoner på vägen tillbaka till boet. Andra myror följer detta spår, och om de också hittar mat, förstärker de spåret med sina egna feromoner. Ju starkare spåret blir, desto fler myror dras till det, vilket leder till en effektiv och organiserad insamling av föda.

Stigmergiprincipen är inte begränsad till biologiska system. Den kan observeras i mänskliga aktiviteter som Wikipedia, där bidragsgivare modifierar en gemensam text, och dessa modifieringar fungerar som stimuli för andra att fortsätta redigera. Även i vissa typer av robotik och artificiell intelligens används stigmergiska principer för att möjliggöra decentraliserad koordinering och samarbete mellan autonoma agenter. Principen framhäver hur miljöförändringar kan fungera som en form av informationsspridning och koordination.