Stadsförnyelse

Stadsförnyelse, ofta översatt till urban renewal eller omvandling, är en planeringsprocess som syftar till att revitalisera och uppgradera föränderliga stadsområden. Målet är att förbättra boendemiljöer, funktion och attraktivitet genom åtgärder som rör bostäder, offentlig miljö, infrastruktur och ekonomi. Arbetet utgår från behov hos boende och näringsliv och tar ofta hänsyn till hållbarhet, tillgänglighet och kulturmiljö.

Verktyg och metoder innefattar rivning och nybyggnation, ombyggnad av befintliga byggnader, uppgradering av gator, parker och offentliga rum samt ny infrastruktur och service. Planeringsprocessen leds av kommuner och regleras av lagstiftning som Plan- och bygglagen i Sverige. Samarbete sker ofta mellan kommun, byggherrar, bostadsföretag, statlig finansiering och boendeorganisationer. Sociala krav, som bostäder med rimlig hyra och blandat upplåtelseformer, kan vara centrala delar.

Stadsförnyelse väcker ofta frågor om social hållbarhet och påverkan på boende. Fördelar kan vara bättre boendemiljö, modernare infrastruktur och ökad ekonomisk aktivitet. Kritik gäller risk för tvångsrörelser, gentrification, förstärkt homogenisering av stadsdelar och förlust av historiska karaktärer. Frågor om medverkan, rättvisa och bevarande av kulturvärden prioriteras i dagens tillvägagångssätt.

Historiskt har stadsförnyelse varit vanligt i svenska städer i efterkrigstidens och senare årens utvecklingsarbete, särskilt i äldre industrikvarter och bostadskvarter med underutnyttjade byggnader. Numera satsningar ofta på blandad användning, kvartersintegration, gröna och trygga stadsmiljöer samt hållbar mobilitet.