Sprickbryggning

Sprickbryggning är ett begrepp som används inom svensk geoteknisk och gruvteknisk litteratur för att beskriva avsiktlig initiering och spridning av sprickor i sprött berg eller betong för att påverka bergmassans respons vid vidare arbete, exempelvis excavation eller stabilisering. Syftet är att skapa ett kontrollerat spricknät som kan avlasta spänningar, förbättra dränering eller vägleda efterföljande brytning av material.

Tekniker som används omfattar hydraulisk spräckning för att initiera sprickor, före-sprickning med kontrollerad sprickinitiering, mekanisk spräckning med specialutrustning samt grout-assisterade metoder som främjar sprickbildning eller avgränsning av bergmassan.

Användningsområden innefattar gruvdrift och tunneldragning där sprickbryggning används för att reducera oönskad bergspänning och öka säkerhet, förbättra bergmassans stabilitet, förenkla efterföljande sprängning eller dränering, samt som del i stabiliseringsprojekter.

Risker och begränsningar inkluderar behov av noggrann karaktärisering av bergmassan, risk för oförutsedda sprickbanor, samt miljöhänsyn som vattenkvalitet och damm. Metoden kräver övervakning och efterlevnad av gällande lagstiftning och standarder.

Historia och status: Begreppet förekommer främst i svenskspråkig geoteknisk litteratur och saknar en universell internationell standarddefinition. I internationell geoteknik används närbesläktade begrepp som förspräckning, kontrollerad sprängning och bergmekanik för att beskriva liknande mål. Se även: hydraulisk spräckning, förspräckning, bergmekanik.