Spänningsrester

Spänningsrester innebär elektrisk spänning som kvarstår i en anläggning eller komponent efter att försörjningen har avstängts. Orsakerna inkluderar lagrad energi i energi­lagrande komponenter som kondensatorer och induktorer, samt kapacitativ eller induktiv koppling mellan ledare och jord eller andra kretsar. Även statisk uppladdning på isolationsmaterial och längs kabelsträckor kan bidra. I praktiken kan högt impedansmätningar visa spänningsrester som kallas ghost- eller flyktspänning, vilka ofta inte utgör en faktisk farlig energireserve men kan lura mätningar och operatörer.

Mätning och identifiering sker vanligtvis med måttinstrument av olika impedans. Med hög impedans kan mätningar visa spänning trots att ingen betydande energi är tillgänglig för belastning. För att avgöra om spänningen är verklig och farlig krävs ofta att en lå impedans används eller att en lågimpedans belastning kopplas över kretsen för att se om spänningen försvinner. Vid arbete i saknade eller avstängda system krävs ofta att föremålet avleder energi via en kontrollerad stängnings- eller urladdningsväg.

Åtgärder för urladdning och säkerhet innefattar att systemet verkligen isoleras och att energiutloppets vägar har avlägsnats. Det görs vanligtvis genom att koppla ett godkänt urladdningsmotstånd eller genom kortslutning med rätt skyddsutrustning och jordning. För stora system eller högspänningsanläggningar kan det krävas specifika rutiner och tidsfördröjningar baserade på tidskonstanter i RC- eller RL-kretsar.

Betydelsen av spänningsrester ligger i arbetsmiljö, särskilt vid underhåll av elektrisk utrustning och högspänningsinstallationer. Felbedömning eller otillräcklig urladdning kan innebära risker för personalen, därför följer arbetssätt ofta standardiserade säkerhetsrutiner och tillverkarens instruktioner.