Sowjetrepubliken

Sowjetrepubliken är ett begrepp som används för att beskriva de republikstat som byggde sitt statsskick på sovetiska organ och principer efter oktoberrevolutionen 1917 och som senare blev en del av Unionen av sovjetiska socialistrepubliker (Sovjetunionen). En sowjetrepublik var i grunden en republik där makten i teorin utövades av sovet, råd av arbetare, soldater och bönder, men i praktiken dominerades politiken av det kommunistiska partiet och av en centralplanerad ekonomi.

Ursprung och organisation: Efter revolutionen uppstod flera sovjetiska enheter inom det ryska imperiet. Den ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken (RSFSR) var den största, medan Ukraina SSR och Byelorusska SSR var betydelsefulla tidiga systerrepubliker. Dessa bildade tillsammans 1922 det som kallades Unionen av sovjetiska socialistiska republiker (Sovjetunionen) med fyra ursprungliga medlemsrepubliker: RSFSR, Ukrainska SSR, Byelorusska SSR och Transkaukasiska SFSR.

Utveckling: Under 1930- och 1940-talen växte antalet sovjetrepubliker inom Sovjetunionen och centralmakten stärktes. Inom ramen för USSRs konstitution var varje unionrepublik formellt självständig i vissa frågor, men den centrala makten i Moskva styrde över viktig politik, försvar, utrikespolitik och ekonomin. Efter andra världskriget inkluderade unionen fler republiker, bland dem baltiska, kaukasiska och centralasiatiska stater, som alla var formaliserade som sovjetiska republiker.

Arvet och upplösningen: Sovjetunionens sammansättning av sovjetrepubliker upplöstes formellt när landet kollapsade i 1991 års politiska omvälvningar. De tidigare sovjetrepublikerna blev självständiga stater, vilket markerade slutet för sowjetrepubliken som politisk modell.