Solinstrålning

Solinstrålning är den energi från solen som träffar en yta per tidsenhet. Den mäts som irradians i watt per kvadratmeter (W/m^2) och som energi per yta över en viss tidsperiod (till exempel Wh/m^2 eller MJ/m^2). Global horizontal irradiance (GHI) är den totala strålningen som träffar en horisontell yta, och den består av direkt solstrålning (DNI) plus diffus spridning (DHI). DNI är den strålning som går direkt från solen till ytan, medan DHI kommer från spridning i atmosfären.

Mätningar utförs med pyranometer för GHI och DHI, samt med pyrheliometer för DNI. Standardreferensspektrum används ofta i samband med måttningar, till exempel AM1.5G. Solinstrålningen varierar med tid på dygnet, årstiden och plats, samt framför allt väderförhållanden. Den påverkas av solens vinkel i förhållande till ytan, atmosfäriska faktorer som moln, damm och föroreningar samt topografi och yttyp.

Användningar av kunskap om solinstrålning omfattar design och dimensionering av solenergianläggningar som fotovoltaik och solvärme, klimatforskning och vädermodeller, byggnadsdesign för dagsljus och energibehov samt jord- och växtproduktion där mängden ljus är en viktig faktor. Energin som fås per dag uttrycks ofta som dagligt insolation i kWh/m^2.