Solhöjd

Solhöjd, eller solens höjd över horisonten, är vinkelmåttet mellan horisonten och solen som observeras från en viss plats vid en given tidpunkt. Den är 0 grader vid soluppgång och solnedgång, och når upp till 90 grader när solen står rakt över huvudet. Solhöjden varierar kontinuerligt under dagen och året på grund av jordens rotation och dess bana kring solen.

Solhöjden kan beräknas utifrån platsens latitud (φ), solens deklination (δ) och solens skugglängd i förhållande till lokalen tid (hour angle, H). En vanlig formel är sin(h) = sinφ sinδ + cosφ cosδ cosH, där h är solhöjden. Vid solens högsta läge (noon) är H = 0, och solhöjden är h_noon = 90° − |φ − δ|. Deklinationen δ varierar under året ungefär mellan −23,5° och +23,5° som en följd av jordens lutning. Hour angle H anger tiden på dagen och är 15° per timme från solar noon (H = 0 vid solar noon).

Solhöjden har stor praktisk betydelse för energi, belysning och byggnadsplanering. Den bestämmer hur mycket solenergi som kan tas upp av ytor, hur länge dagsljuset varar, och hur skuggor faller under olika tider och årstider. I högre latituder sjunker maximal solhöjd markant under vintern, medan den vid ekvatorn är högre och mer konstant. Atmosfärisk refraktion höjer solens uppenbara höjd vid låga höjder med ungefär 0,5° och bör beaktas vid noggranna beräkningar nära horisonten. Solhöjd används inom meteorologi, klimatforskning, arktitektur och solenergiplanering.