Smakreceptorceller

Smakreceptorcellerna, ofta kallade smakreceptorer, är specialiserade sensoriska celler som finns i smaklökarna i munhålan. Smaklökarna förekommer främst i tungans papiller — fungiforma, circumvallata och foliata — men återfinns också i mjuk gom och svalget.

I varje smaklök finns olika typer av celler: smakreceptorceller (till exempel Type I, II och III) samt stödjeceller. Type II-celler svarar för sött, beskt och umami och uttrycker receptorerna T1R och T2R; de kommunicerar med nerverna främst via ATP. Type III-celler är kopplade till sur smak och bildar synapser med afferenta nerver; de frisätter serotonin. Type I-celler är i huvudsak stödjande eller glial-liknande.

Smakreceptorceller omvandlar kemisk stimulans till elektriska signaler och fungerar som ett sensoriskt gränssnitt mellan smakstimuli och nervsystemet. Signalsubstanserna varierar beroende på celltyp: ATP är en viktig mediator från Type II-celler, medan Type III-celler frisätter serotonin vid aktivering.

Nervsignalernas väg går från smaklökarna via kranialnerverna VII (chorda tympani), IX och X till nucleus tractus solitarius i medulla. Därifrån fortsätter informationen till thalamus och sedan till gustatoriska cortex i insula och frontala operculum, där smakupplevelsen tolkas tillsammans med lukt och andra sinnesintryck.

Smakreceptorcellerna förnyas löpande från stamceller i smaklökarna, och hela utbytet sker ungefär var tionde till fjortonde dag hos människor. Smakupplevelsen påverkas ofta av lukt, särskilt retronasal lukt, som förstärker eller modifierar smaken.