Småhusfastighet

Småhusfastighet är en fastighetsenhet i Sverige som vanligen avser ett småhusområde, där huvudändamålet är bostad för en eller få familjer. En småhusfastighet består normalt av mark (tomt) som hör till fastigheten och byggnaden eller byggnaderna som uppförts på tomten, samt eventuella tillbyggnader och anläggningar som är avsedda för bostadsändamål. Fastigheten bildar en egen enhet i fastighetsregistret och har en unik fastighetsbeteckning som registreras hos Lantmäteriet.

Innehåll och gränser bestäms genom fastighetsbildning och fastighetsregister. Gränserna styrs av hur tomten avgränsas och vilka byggnader som ingår i fastigheten. Fastigheten kan även omfatta rättigheter eller belastningar som servitut, nyttjanderätt eller arrende som regleras i dokumentation som följer fastigheten.

Juridisk ram och planering utgörs av ett antal centrala regler. Småhusfastigheter regleras inom fastighetsrätten och plan- och bygglagen, samt jordabalkens bestämmelser om nyttjande av mark och byggnader. Kommunens detaljplan avgör vad som får byggas och hur marken får användas inom fastigheten samt hur den passar in i närområdets övergripande utveckling.

Ägande och överlåtelser sker genom köp och försäljning av fastigheten. Beläggningar och rättigheter kan följa fastigheten vid överlåtelse, exempelvis inhämtade servitut eller gemensamhetsanläggningar i grannskapet. Småhusfastigheter skiljer sig därmed från andra typer av fastigheter, som flerbostadsfastigheter och lantbruksfastigheter, genom sin inriktning mot enfamiljshus och enhetlig användning av tomten.

Sammanfattningsvis är småhusfastighet en grundläggande fastighetsenhet i Sverige avsedd för bostad, registrerad med egen fastighetsbeteckning, och regleras av fastighets- och planlagsstiftningen samt kommunal detaljplanering.