Släckningsarbete

Släckningsarbete är den del av räddningstjänstens arbete som syftar till att stoppa och begränsa bränder samt att skydda liv och egendom i samband med brand. Arbetet utförs av räddningstjänsten och inleds ofta med en snabb bedömning av hotnivå och brandens spridningsrisk. Målet är att få kontroll över elden så snabbt som möjligt och att minimera skador på personer och miljö.

Släckningsinsatsen kan omfatta byggnader, fordon, industriella anläggningar och naturbränder. Den omfattar släckning, räddning av människor, samt skydd av angränsande konstruktioner och övervakning för att hindra rekylning. Vid större bränder används olika angreppssätt och samordning mellan flera enheter kan förekomma.

Den primära metoden är vatten genom slangar och pumpar, ofta kombinerat med indirekt släckning eller kylning för att sänka temperaturen. Vid vissa bränder används skum eller kemiska pulver som förstärker släckningen. Perspektiv på ventilation och genomförande av säker åtkomst är också en viktig del av släckningsarbetet.

Utrustningen består av slangar och pumpar, brandfordon med vattentankar, stegar eller tornbilar samt personlig skyddsutrustning inklusive andningsskydd (SCBA). Tillgång till termiska bildkameror och bärbara ventilationsfläktar underlättar sök- och ventilationsarbete.

Organisering och säkerhet: Släckningsarbete leds vanligtvis enligt ett ledningssystem där en insatsledare tar beslut och samordnar räddning, teknik och säkerhet. Rökdykare arbetar i par eller små grupper med radioförbindelse. En kontinuerlig riskbedömning och fokus på personlig säkerhet styr insatsen.

Utbildning och reglering: I Sverige ansvarar MSB för att utveckla och stödja standarder för släckningsarbete samt utbildningar i räddningstjänsten. Personal genomgår regelbunden utbildning, övningar och certifieringar. Samarbetet med polis och sjukvård är vanligt vid större händelser.