Sköldvulkaner

Sköldvulkaner är vulkaner som till största delen byggs upp av basaltisk lava med låg viskositet. Sådan lava flödar långa sträckor och sprider sig utåt från ventiler eller sprickor, vilket skapar breda och mjukt sluttande bergformer. Denna uppbyggnad ger vulkanerna ett sköldliknande utseende, ofta med mycket stor volym men relativt liten höjd i förhållande till sin utbredning.

De bildas främst vid hotspots och divergenta plattgränser där magma lätt kan stiga och nå ytan i kontinuerliga, långvariga flöden. Sköldvulkaner är vanliga i oceaniska miljöer, exempelvis i Hawaii, Island och Galápagos, men förekommer också i kontinentala basaltiska fält. Storleken kan vara betydande; vissa har sträckor som täcker flera tiotals kvadratkilometer.

Eruptionsstilen är främst effusiv, med långvariga lavaflöden som byggs upp över tid. Lava kan bilda rörsystem och vast lavafält som sträcker sig långt utanför kratern. Explosiva händelser förekommer men är mindre vanliga än vid stratovulkaner. De vanligaste lava­typerna är pahoehoe och aa, som ger olika texturer i lavaytan och formerna på flödena.

Exempel på sköldvulkaner inkluderar Mauna Loa och Mauna Kea på Hawaii samt Kilauea, som båda är klassade som sköldvulkaner. Begreppet används också inom planetary geology för att beskriva liknande breda, lågt lutande vulkanstrukturer på andra planeter och månar, som Olympus Mons på Mars.