lavaflöden

Lavaflöden är smälta bergarter som strömmar ut från ett vulkaniskt utbrott och bildar fasta lavafält när de svalnar och stelnar. De uppstår vid effusiva utbrott där magma når ytan med relativt låg gasinnehåll och varierande viskositet. Basaltiska lavatyper är ofta mer flytande och kan bilda långa, breda flöden, medan mer kiselsyrarika magmor (andesit, ryolit) ger kortare, trögare strömmar eller bildar pyroklastiska former vid explosiva utbrott.

Ytstruktur och morphology varierar; vanliga typer är pahoehoe — släta, repiga ytor — och a’a — grova, blockiga ytor. Lava kan transporteras i öppna kanaler eller slutna lavatuber som isolerar värme och möjliggör längre flöden. Under vatten bildas ofta kuddformiga lavor (pillow lava).

Hälsorisker och miljöpåverkan inkluderar förstörelse av bebyggelse och infrastruktur, skogsbränder, markförändringar och utsläpp av giftiga gaser som svaveldioxid. Lavaflöden kan även förändra landskapsformer och skapa ny mark, exempelvis vid vulkanutbrott på Island och Hawaii.

Övervakning görs med seismik, gasmätningar, termisk satellitbild och markbaserade observationer för att förutsäga flödesriktning och hastighet. I vissa fall har mänskliga åtgärder som vattenkylning eller omdirigering av flöden använts för att skydda bebyggelse, med blandade resultat. Historiska exempel på stora lavaflöden är bland annat Laki-utbrottet (Island, 1783) och mer moderna utbrott på Kīlauea (Hawaii).