Skapelseberättelserna

Skapelseberättelserna är samlade myter, religiösa texter och folkliga berättelser som förklarar världens, människans och ofta även dödens eller tidens ursprung. Begreppet omfattar en mängd traditioner från olika kulturer och epoker, från bibliska skapelseberättelser till fornnordiska, mesopotamiska, indiska och centralamerikanska myter.

Tematiskt behandlar skapelseberättelserna ofta övergången från kaos till ordning och använder återkommande motiv som urhav, världsägg, världens föräldrar, gudomlig talakt eller kosmisk kamp. De kan skapa legitim auktoritet för sociala strukturer, förklara naturfenomen och ge kulturella normer och identitet. Välkända exempel är Första Mosebok, Enuma Elish, Popol Vuh, Rigveda och de nordiska myterna i Eddan.

Skapelseberättelserna har överförts både muntligt och skriftligt och studeras inom jämförande mytologi, religionsvetenskap, antropologi och litteraturvetenskap. Forskning analyserar deras symbolik, funktion i samhällen och relation till vetenskapliga kosmologier.

I modern tid fungerar skapelseberättelser fortfarande som kulturella referenspunkter i konst, litteratur och politik och ingår i dialoger om identitet, tro och vetenskapens roll. Diskussioner betonar ofta skillnaden mellan mytologiska och vetenskapliga förklaringsmodeller, men erkänner berättelsernas betydelse för mänsklig mening och social sammanhållning.