Siktfältet

Siktfältet, eller synfältet, är det område av omgivningen som en person uppfattar när blicken är fixerad i en viss riktning. Det inkluderar både central vision och den perifera synen och beskriver hur mycket av omvärlden som ligger inom vårt seende utan att ögonsrörelser görs. Inom optik används termen även för att beskriva hur mycket av omgivningen ett instrument kan fånga, oftast angivet i grader eller som en fältdiameter vid ett bestämt avstånd.

Hos en normal vuxen är det horisontella siktfältet cirka 180 grader, det vertikala cirka 120–135 grader och den binokulära överlappningen, det vill säga området som båda ögonen kan se tillsammans, ungefär 120 grader. Den centrala delen av synfältet är starkt och noggrant, vilket beror på fovea centralis i näthinnan, medan den perifera delen har lägre upplösning men stor omfattning, vilket möjliggör växling och uppmärksamhet i omgivningen. Ögonrörelser, belysning, kontrast och uppmärksamhet påverkar hur mycket av fältet som uppfattas vid varje tillfälle.

Medicinsk och klinisk betydelse: siktfältet mäts ofta med perimetri eller andra synfälttester och används för att upptäcka och följa tillstånd som glaukom, retinopati, stroke eller hjärnskadeproblem som påverkar synnerven eller visuella cortex. Begränsningar i siktfältet kan ge tunnelvision eller fullständiga synfältförluster och kräver ofta vidare utredning och behandling. I vardagen påverkar siktfältet exempelvis körförmåga, säkerhet vid arbete och vardagliga aktiviteter där snabbhet och bredd i uppfattningen är viktigt.