Serumfosfatnivåer

Serumfosfatnivåer avser koncentrationen av fosfat i blodets serum. Fosfat är en viktig mineral som deltar i energiproduktion (ATP), byggsten i cellmembran samt i ben- och tands mineralisering och i kroppens syra–basbalans. Fosfatnivåerna regleras huvudsakligen av njurarnas utsöndring och av hormonell kontroll från paratyreoideahormonet (PTH), vitamin D och fibroblasttillväxtfaktor 23 (FGF23). Kalciums och fosfats samspel är centralt för mineralhomeostas.

Normala nivåer: i vuxna ligger serumfosfat vanligtvis cirka 0,8–1,5 mmol/L (2,5–4,5 mg/dL). Referensintervall varierar mellan laboratorier och ålder; barn och ibland gravida kan ha något olika värden. Vid tolkning bör man alltid hänsyn till patientens njurfunktion och andra mineralvärden.

Reglering och fysiologi: njurarna spelar en nyckelroll i fosfatutsöndringen. PTH ökar fosfatutsöndringen i njurarna och minskar frisättningen av fosfat från skelett, medan vitamin D ökar intestinalt fosfatupptag. FGF23 minskar renal fosfatåterabsorption och hämmar aktivt vitamin D, vilket sammantaget reglerar serumfosfatnivån i balans med kalcium.

Vanliga avvikelser och orsaker: hyperfosfatemi är vanligt vid kronisk njursjukdom och vid tillstånd med nedsatt fosfatutsöndring eller överdriven fosfatbelastning. hypofosfatemi ses vid malnutrition, alkoholmissbruk, refeeding-syndrom, insulinbehandling, alkalos samt vid vissa hormonella tillstånd som hyperparatyroidism.

Diagnostik och behandling: tolkning av fosfatvärden sker i kontext av njurfunktion, calcium, PTH och vitamin D. Hyperfosfatemi behandlas ofta med kostrestriktion och fosfatbindare samt optimerad behandling av secondary/tertiary hyperparathyroidism; hypofosfatemi behandlas med fosfat tillskott (oral eller intravenöst) och åtgärder mot underliggande orsaker. Vid misstanke om artifaktorer bör provhantering och närvaro av hemolys beaktas.