Sekundäravvikelse

Sekundäravvikelse är ett begrepp inom ögonrörelse- och strabismologi som beskriver den felställning som uppstår i det friska ögat när det paretiska ögat försöker fixera. Fenomenet uppträder vid paralytisk strabism och uppstår som en följd av Herings lag om lika innervation till motsvarande yttre ögonmuskler.

Orsak och mekanism: När ett öga har en muskelsvaghet eller pares försöker hjärnan kompensera genom ökad innervation till de yttre ögonmusklerna. För att upprätthålla fixering krävs ofta större aktivitet i den friska ögatets muskler, vilket kan leda till att sekundäravvikelsen blir större än primäravvikelsen. Sekundäravvikelsen kan variera beroende på blickriktning och parens storlek.

Bedömning: Klinisk undersökning mäter primäravvikelsen när det friska ögat fixerar och sekundäravvikelsen när det paretiska ögat fixerar. Kunskap om sekundäravvikelsen är viktig för att uppskatta graden av pares och för att planera behandling. Skillnaden mellan primär- och sekundäravvikelsen används som en del av den kliniska bedömningen av muskellidelsen och dess påverkan på synfunktionen.

Behandling: Behandlingen grundas på orsaken och storleken på avvikelsen och kan innefatta synträning, prismer eller kirurgisk korrigering av de drabbade ögonmusklerna. Vid planering beaktas ofta sekundäravvikelsen för att undvika över- eller undertill korrigering och nå bättre funktionell bärighet.

Se även: strabism, paralytisk strabism, Herings lag.