Screeningverkan

Screeningverkan är den sammanlagda effekten av ett populationsscreeningprogram på observerade sjukdomsutfall i en befolkning, inklusive ökad detektion, förändrad tidpunkt för diagnos och påverkan på dödlighet. Effekten uppkommer inte enbart av sjukdomens naturliga förlopp utan av själva screeningprocessen och hur den används i befolkningen.

Screeningverkan består av flera mekanismer som kan påverka tolkningen av resultat. Lead-time bias uppstår när tidig upptäckt gör att patienten lever längre med känd sjukdom utan att den faktiska överlevnaden ökar. Length-time bias innebär att screening oftare fångar långsamt utvecklade tumörer och missar mer aggressiva former. Överdiagnostik innebär att cancerdiagnoser som aldrig skulle ge symptom diagnostiseras, vilket ökar incidensen utan att minska dödligheten. Ett också vanligt fenomen är ett stage-shift, där tidigare diagnos ofta leder till skifte mot tidigare skede och därmed påverkar överlevnadsmått.

Mätningsmässigt används huvudsakligen randomiserade studier av screeningprogram eller observationsstudier för att bedöma screeningverkan. Man rapporterar relativ och absolut effekt på dödlighet, ofta uttryckt som antal liv som sparas per antal screenade eller som antal personer som behöver screenas för att undvika ett dödsfall. Det krävs noggrann tolkning med hänsyn till bias och deltagarandelen i programmet.

Praktiskt påverkar screeningverkan hur program utformas och utvärderas: deltagandegrad, följsamhet vid uppföljning och hantering av positiva fynd påverkar utfallet. Intervalldiagnoser och uppföljningsstrategier är viktiga att överväga i tolkningen av effekterna.

Exempel på områden där screeningverkan studeras är mammografiscreening, livmoderhalscanscreening och kolorektalscreening. Mammografi kan minska bröstcancermortaliteten men öka överdiagnostik; livmoderhalscanscreening används för att minska livmoderhalscancer och dödlighet; kolorektalscreening syftar till minskad dödlighet och incidens.