Råvaruhedging

Råvaruhedging är en riskhanteringspraxis som syftar till att minska exponering mot prisfluktuationer i råvaror. Genom att låsa eller begränsa prisrisker kan företag och investerare stabilisera kostnader, intäkter och kassaflöden samt reducera resultatvolatilitet i affärsverksamheten.

De vanligaste hedgingverktygen är derivat som futures, forwards, optioner och swaps. Futures och uppgjorda forwards används för att säkra framtida inköps- eller försäljningspris. Optioner ger rätt, men inte skyldighet, att köpa eller sälja till ett avtalat pris.

Futures är standardiserade kontrakt som handlas på reglerade börser, medan forwards är privata, överenskomna avtal som ofta handlas OTC och medför motpartsrisk. Futures kräver marginal och daglig mark-to-market-justering.

Optioner används för att begränsa förlust men samtidigt behålla uppsida. Köpoptioner skyddar mot prisnedgång, säljoptioner mot prisuppgång.

Swaps möjliggör fasta prisnivåer över längre tidsperioder genom att byta rörliga mot fasta betalningar.

Marknaden består av börsreglerade instrument som futures och vissa optioner samt OTC-marknaden (forwards och skräddarsydda swapskontrakt). Clearinghus minskar motpartsrisken i reglerade marknader.

Risker inkluderar basis risk (ojämt prisutveckling mellan hedge och underlying), likviditet, kostnader, och möjlighet till överhedging eller underhedging. Hedging kan också begränsa uppsidan vid prisuppgångar eller sänka flexibiliteten i affärsbeslut.

Exempel: en veteproducent säljer futures för att låsa priset; ett livsmedelsföretag köper futures för att säkra råvarukostnader. En hedge med optioner kan begränsa förluster men kräver premie.