Rymdvädret

Rymdväder beskriver processer och förhållanden i rymden som härrör från solens aktivitet och som påverkar jordens omgivning samt tekniska system i rymden och i jordens övre atmosfär. Det innefattar variationer i solvinden, magnetosfären och jonosfären samt energirika partiklar som når jordens omgivning.

De främsta orsakerna är solens aktivitet, inklusive solflimmer, koronamassutstötningar (CMEs) och solpartiklar. När dessa fenomen når jorden orsakar de magnetiska stormar, förändringar i jonosfären och försämrade radio- och satellitkommunikationer, samt ökad strålning i höga höjder.

Rymdväder har flera praktiska konsekvenser: satelliter och deras sensorer kan avläsas eller skadas, GPS- och kommunikationstjänster kan påverkas, kraftnät kan drabbas av geomagnetiska störningar och höga strålningsnivåer kan påverka flygtrafik och bemannade rymduppdrag.

Övervakning och prognoser baseras på både rymd- och markbaserade observationer. Solobservationer via satelliter (till exempel SOHO, SDO, Parker Solar Probe och Solar Orbiter) och solvinden vid Lagrangepunkter följs av jordbaserade magnetometrar och radarsystem. Indikatorer som Kp, Dst och AE används för att beskriva stormarnas intensitet. Nationella tjänster som NOAA:s Space Weather Prediction Center tillhandahåller varningar och prognoser, ofta i samarbete med internationella partners.

Historiska händelser som Carrington-året 1859 och de stora Halloween-stormarna 1989 visar rymdvädrets potential att påverka teknisk infrastruktur. Forskningen fortsätter för att förbättra modeller och varningssystem så att samhälle och industri kan skydda teknik, flygtrafik och personer som färdas i rymden eller höghöjdsflygningar.