Rinoviruksen

Rinovirusen är ett virus släkte inom familjen Picornaviridae som orsakar vanliga förkylningar hos människor. Arterna Human rhinovirus A, B och C är bland de vanligaste orsakerna till lindriga ÖLI världen över. Rinovirusen är små, höljefria, icosahedrala virus med ett positivt-sense enkelt-strängat RNA-genom på cirka 7,2 kb. Genommet kodar för ett polyprotein som klyvs till strukturella proteinerna VP1–VP4 och till icke-strukturella proteiner som behövs för replikation.

Replikationen sker främst i nässlemhinnan och rinoviruset har en preferens för temperatur omkring 33°C, vilket stöder dess tropism för övre luftvägarna. Smittspridning sker via droppsmitta, direktkontakt och förorenade ytor (fomites). Den stora genetiska mångfalden hos rinovirusen, särskilt hos HRV-A och HRV-C, leder till många serotyper och därmed frekventa reinfektioner.

Clinical presentation är vanligtvis näsnypp, snuva, halsont och hosta; feber är ovanligt hos friska vuxna. Hos barn, äldre eller personer med astma eller KOL kan infektionen utlösa wheeze eller försämra underliggande sjukdom och i vissa fall leda till nedre luftvägsinfektioner.

Diagnos är oftast klinisk; laboratorieconfirmations med PCR från nässekret används vid särskilda kliniska behov eller forskningssyften. Det finns inget godkänt vaccin mot rinovirus på grund av omfattande antigen variation, och behandling är i huvudsak stödjande. Antivirala kandidater som riktar sig mot 3C‑proteasen eller kapsiden har studerats men är inte i rutinbruk. Förebyggande åtgärder fokuserar på god handhygien och att undvika nära kontakt vid utbrott. Rinovirusen klassificeras i arterna A, B och C.