Replikeringsfaktor

Replikeringsfaktor är ett begrepp som används inom databashantering och distribuerade lagringssystem för att beskriva antalet kopior av data som ska hållas på olika noder i ett kluster. En högre replikeringsfaktor ökar dataåtkomstens fel tolerans och tillgänglighet genom att data finns kvar även om vissa noder misslyckas, men det kräver också mer lagringsutrymme och kan påverka skrivprestanda.

Begreppet används vanligtvis per dataset, tabell eller logisk enhet i system som Cassandra där varje keyspace har en konfigurerbar replikeringsfaktor. Exempelvis innebär RF = 3 att varje dataenhet lagras på tre olika noder. Fördelningen av replikerade kopior styrs av klustrets replikeringspolicy.

Replikeringsfaktorn påverkar både hållbarhet och tillgänglighet och samverkar med konsistensnivåer. I system som erbjuder olika konsistensnivåer kan man välja att skriva till ett visst antal repliker (t.ex. kvórum) för att uppnå önskad garantinivå, beroende på RF och val av läsningskonsistens. Om RF är 3 och kvórum används, krävs två bekräftelser för att en skrivning ska anses lyckad.

Ändringar av replikeringsfaktorn kräver ofta omfördelning av data och omlagring i klustret, vilket kan påverka prestanda under omkonfigurationen. En högre replikeringsfaktor ökar lagringskostnaden och nätverkstrafiken mellan noder men ger bättre motståndskraft mot enskilda nodfel och placering av datan nära användarna.

Begränsningar: Replikeringsfaktorn garanterar inte skydd mot all förlust, särskilt om samtliga repliker förloras eller om säkerhetskopiering saknas. Därför används replikeringsfaktor tillsammans med andra mekanismer som säkerhetskopiering, återställning och katastrofplanering.

Se även: replikering, hållbarhet, konsistens, distribuerade databaser, HDFS, Cassandra.