Raketten

Raketten är ett självdrivande fordon som får framdrivning genom att förkasta propellant bakåt i en raketmotor. Genom denna reaktionskraft kan farkosten färdas både i atmosfären och i rymden. Raketer används i militära sammanhang, rymdforskning och som hobby, och de kan vara antingen obeväpnade eller beväpnade.

Propellanter kan vara solidbränslen eller flytande bränslen, eller hybrider. Solidbränslen används ofta för enkla eller kraftiga uppdrag med snabb uppstart, medan flytande bränslen ger större kontroll och möjliggör upprepade motorstarter under längre uppdrag. Styrning och navigering görs med stabiliseringssystem, sensorer och olika aerodynamiska ytor.

Historiskt uppstod de första användbara raketer i Kina med tidiga krutbaserade vapen. I modern tid utvecklades raketteknik av pionjärer som Konstantin Tsiolkovskij, Robert Goddard och Hermann Oberth. Under andra världskriget byggdes V-2-raketen i Tyskland och blev föregångare till längre militära och rymdrelaterade system. Efterkrigstiden såg en uppdelning i sovjetiska och amerikanska program som ledde till rymdkapplöpningen och utvecklingen av uppdragsraketer och rymdfärjor.

Användningar omfattar rymdfärder och satellituppskjutningar, vetenskapliga expeditioner och meteorologiska mätningar, samt kommunikations- och militära användningar. Modellraketer utgör också en populär, utbildande hobby där man följer säkerhetsriktlinjer.

Raketer regleras ofta av nationella myndigheter och internationella överenskommelser som kontrollerar försäljning och spridning av teknisk kunskap och material. Uppskjutningar kräver tillstånd, riskbedömningar och samråd med luftfartsmyndigheter.