Radardetektering

Radardetektering är processen att upptäcka och beskriva förekomsten av objekt eller fenomen genom att sända elektromagnetiska vågor och analysera de reflekterade signalerna. En radar består vanligtvis av en sändare, en antenn som fungerar som både sändare och mottagare, samt en signalbehandlingsenhet som tolkar återkastade eko.

Principen bygger på att en radarutsändning når ett mål, reflekteras och återvänder till radarn. Genom att mäta tidsfördröjningen mellan sändning och mottagning får man avstånd, och genom att analysera riktning och doppler-förändringar får man position och hastighet hos målet. Det finns olika typer av sändning: pulsradar skickar korta pulser med kända intervall, medan FMCW-radar kontinuerligt sänder en frekvenssweep och mäter förändringar i fas eller frekvens vid återreflektion.

Vanliga radartyper inkluderar pulsradar och FMCW-radar. Andra konstruktioner används i väderradar, flygtrafikledningsradar, sjöfartsradar och fordonsassistanssystem (till exempel kollisionsvarning och bromsassistans).

Användningsområden sträcker sig från luftrumsövervakning och väderobservation till fritids- och kommersiell transport samt säkerhets- och övervakningssystem. Modern radar kombinerar ofta flera sensorer och avancerad digital signalbehandling för att skilja mål från bakgrundsbrus och störningar.

Begränsningar inkluderar beroende av väderförhållanden, terräng, målens radarreflektion och räckvidd. Elektromagnetiska störningar och olika miljöfaktorer påverkar prestandan. Reglering och standarder styr användningen i olika länder, och radaranläggningar följer vanligtvis internationella och nationella bestämmelser om säkerhet och integration i luftfart, sjöfart och bilindustri.