RNAinterferensbaserad

RNAinterferensbaserad avser strategier som utnyttjar RNA-interferens (RNAi) för att specifikt tysta genuttryck post-transkriptionellt. Dessa metoder används inom grundforskning och terapeutisk utveckling för att minska uttrycket av ett målprotein genom att rikta sig mot dess mRNA.

Den grundläggande mekanismen involverar ofta små interfererande RNA (siRNA) eller korta hairpin-RNA (shRNA). Dubbelsträngat RNA eller shRNA klyvs av Dicer till siRNA, som sedan inkorporeras i RNA-induced silencing complex (RISC). Guidningen av siRNA till en komplementär mRNA-sekvens leder antingen till klyvning av målmRNA eller till translatorisk hämning, vilket resulterar i minskat proteinuttryck. RNAi följer ungefär samma generella principer som endogena mikroRNA-pathwayer, men ofta med mer specifik effekt mot ett definierat mål.

Molekylerna används i olika format: syntetiska siRNA som levereras direkt till celler eller vävnader, och shRNA som uttrycks från plasmider eller virala vektorer för långsiktig nedreglering. Leverans är en av de största utmaningarna och sker vanligtvis via lipidnanopartiklar, kolesterolkonjugeringar (t.ex. GalNAc för levern) eller adenoassocierade virus (AAV) för målvävnader.

Användningar inkluderar funktionell genomik och avsiktlig nedreglering av sjukdomsorsakande gener i forskning, samt terapeutiska tillämpningar inom sällsynta sjukdomar, cancer och infektioner. Rörelsen har vuxit sedan upptäckten av RNAi av Fire och Mello 1998, som belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2006. Utmaningar kvarstår gällande leverans, vävnadsspecifikhet och immunreaktioner, men framtiden hoppats genom förbättrad specificitet och bredare kliniska tillämpningar.