RFIDtaggar

RFIDtaggar, eller radiobaserad identifikation, är små elektroniska märken som gör det möjligt att läsa lagrad information trådlöst med hjälp av radiovågor. En tagg består vanligtvis av ett microchip som lagrar data och en antenn som möjliggör kommunikation med en RFID-läsare. Taggar kan vara passiva, aktiva eller semi-passiva: passiva taggar har ingen egen strömförsörjning och drivs helt av energin från läsaren; aktiva taggar har batteri och kan sända signaler utan närvaro av en läsare; semi-passiva taggar har batteri för sensorer men kommunicerar vanligtvis som passiva taggar.

RFID-systemet fungerar över olika frekvensband beroende på applikation. Vanliga band är LF cirka 125–134 kHz, HF cirka 13,56 MHz och UHF cirka 860–960 MHz, samt i vissa tillämpningar mikrovågor. Olika standarder reglerar kommunikation och interoperabilitet, till exempel ISO/IEC 14443 och 15693 för HF, samt ISO/IEC 18000-6 och EPC Gen2 för UHF. Läsare sänder en energivåg som aktiverar passiva taggar, som svarar med lagrad data. Kommunikation kan vara enkelriktad eller tvåvägs, och vissa system stödjer kryptering.

Användningsområdena är breda och inkluderar logistik och försörjningskedjor, lagerstyrning och inventering, detaljhandel, biblioteks- och tillträdeskontroll samt djuridentifikation. Fördelar är snabb, icke-kontakt och möjligheten att läsa flera taggar samtidigt, vilket minskar manuella processer. Begränsningar inkluderar miljöfaktorer som påverkar läsning (metall, vätska), kostnad per tag i små volymer och frågor kring integritet och sekretess. Val av frekvens och standard beror på krav på räckvidd, miljö och tillgänglig infrastruktur.