RFIDetiketter

RFIDetiketter är små etiketter som innehåller ett radiobaserat transponderchips och en antenn. När de fästs på ett föremål kan de identifieras och följas upp av en RFID-läsare utan någon direkt fysisk kontakt. De flesta taggar är passiva och drivs av energin som sänds av läsaren; aktiva taggar har eget batteri och längre räckvidd, medan semipassiva taggar har batteri för interna funktioner men kommunicerar med läsaren med samma backscatter-teknik som passiva taggar.

Tekniken används över olika frekvensband. Lågfrån (cirka 125–134 kHz) används ofta för närfältsapplikationer och metallmiljöer; högfrekvens (13,56 MHz) används i många identifikationslösningar; ultrahög frekvens (860–960 MHz) och mikrovågor (2,4 GHz) möjliggör längre räckvidder och snabb avläsning i öppna miljöer. Standarder inkluderar ISO/IEC 14443 och 15693 för kort- och kortläsfunktioner samt ISO/IEC 18000-serien och EPCglobal för affärs- och produktkoder.

Användningsområden omfattar logistik och försörjningskedja, lagerarbete, detaljhandel, tillgångshantering, bibliotek och vård. RFID bidrar till spårbarhet, minskat manuellt arbete och bättre inventering, ofta i kombination med streckkoder eller som ersättning.

Fördelar inkluderar snabb läsning av flera objekt samtidigt, avståndsoberon läsning i viss mån och minskat behov av synlighet. Begränsningar inkluderar kostnad för taggarna, störningar av metall och vätska, samt potentiella säkerhets- och integritetsrisker som oönskad avläsning, dataintrång och kopiering av tagginnehåll. Det krävs åtgärder som datasäkerhet, kryptering, accesskontroll och tydliga regler för vilka data som lagras i taggarna.