Rättshjälpslagen

Rättshjälpslagen (1996:161) är en svensk lag som reglerar rättshjälp, statligt finansierad juridisk rådgivning och representation för personer som inte har råd att själv betala för ett rättsärende. Lagen täcker i första hand civila och förvaltningsrättsliga tvister och kan även omfatta vissa processkostnader och rådgivning.

Syftet med lagen är att stärka rättssäkerheten och möjliggöra likabehandling i rättsprocesser genom att ge personer med begränsade ekonomiska resurser tillgång till juridisk hjälp när det behövs för att driva eller försvara ett relevant ärende.

Vem som kan få rättshjälp bedöms utifrån ekonomiska förhållanden och behov. Tillgångar, inkomster och familjesituation spelar in, liksom om fallet har rimliga möjligheter att leda till ett rättsligt eller administrativt genomslag. Ansökan görs hos behörig myndighet eller domstol, och beslut om rättshjälp fattas av ett särskilt organ som granskar både behov och kostnadsförutsättningar.

Om rättshjälp beviljas kan den omfatta helt eller delvis kostnader för advokat eller annat biträde, rättegångs- och andra nödvändiga kostnader, samt i vissa fall företrädarskap i förhandlingar. Gränserna fastställs i lagen och i det enskilda fallets omständigheter.

Rättshjälpen finansieras av staten. Den som beviljas rättshjälp kan få återbetalningsskyldighet om den ekonomiska situationen förbättras eller om villkoren inte följs.

Lagen gäller främst civil- och förvaltningsmål; vissa kriminalrättsliga frågor regleras särskilt i relevanta regler och praxis. Lagen uppdateras regelbundet för att bättre spegla rättsväsendets och samhällets förändringar.