Räntehedging

Räntehedging är finansiella strategier och instrument som används för att minska exponering mot förändringar i räntor som påverkar lånekostnader, investeringsvärden och framtida kassaflöden. Målet är att göra dessa kostnader och intäkter mer förutsägbara när räntorna rör sig.

Vanliga instrument inkluderar ränte-swaps (fast mot rörlig ränta), FRA, räntefutures samt optioner som cap och floor, eller kombinationer där en collar används för att begränsa både upp- och nersidan.

Strategierna omfattar duration-hedging genom att justera känsligheten mot räntor (vanligtvis via swap) och cash flow matching mot förväntade betalningar.

Fördelar inkluderar stabilare kostnader och budgetförutsägbarhet; begränsningar som uppstår av ofullständiga marknader, motpartsrisk, likviditetsrisk och basisrisk eftersom hedge inte alltid helt följer underliggande exponering vid plötsliga marknadsförändringar.

Vid val av instrument beaktas likviditet, kostnader och möjligheten till motpartens kreditrisk; ofta säkras positioner via central motpart eller krav på säkerheter.

Exempel: Ett bolag som har ett lån med rörlig ränta kan teckna ett ränte-swap där bolaget betalar fast ränta och mottar rörlig ränta, vilket stabiliserar räntekostnaden under låneperioden.