Pärleffektpigmenter

Pärleffektpigmenter, eller pärlepigmenter, är en grupp effektpigment som ger en skimrande, pärlemorslik lyster i färger, lacker och plaster. De består vanligen av tunna, platta skikt av mica (eller syntetiska lameller) som beläggs med metalloxider som titandioxid eller tinoxid. Ljuset som träffar pigmentet reflekteras och färgas genom interferens mellan de olika lagren, vilket skapar iriserande nyanser som ändras med betraktaren eller ljusets vinkel.

De vanligaste typerna är mica-belagda pärleffektpigment där TiO2 ger den starka luster som ofta associeras med pärleffekt. Andra varianter inkluderar syntetisk mica som ger nacre-liknande effekt. Flakens platta geometri och beläggningens tjocklek styr färgens nyans och skiftningar. Partikelstorlek varierar vanligtvis mellan några få mikrometer upp till tiotals mikrometer.

Användningsområden sträcker sig över färg- och lackindustrin, plast, tryckfärger och kosmetika. Den visuella effekten förändras med betraktningsvinkel och ljusförhållanden, vilket ger djup och glans. För god effekt krävs effektiv dispersion i bindemedlet och god kompatibilitet med systemet, oavsett om det är vattenbaserat, lösningsmedelsbaserat eller UV-curerbart.

Fördelar är stark lyster, bra färgdjup och god tålighet mot blekning, medan effekten kan vara känslig för tjocka eller icke-nivåerade filmer och för mycket tunna färglager. Hantering av pulverformiga dammpartiklar kräver adekvat skydd och arbetsmiljöåtgärder.