Provtagningspopulationen

Provtagningspopulationen är den del av målpopulationen som ingår i studieurvalet och därmed är föremål för datainsamlingen. Den definieras av praktiska kriterier som plats, tidsramar, tillgång till data och samtycke. Syftet med att ange en provtagningspopulation är att skapa en grupp som kan nås och som realistiskt kan ge information som generaliseras till målpopulationen, även om den inte alltid exakt motsvarar den.

Urvalsramen används för att beskriva vilka enheter som faktiskt kan väljas ur provtagningspopulationen. En ram kan vara en lista över personer, en registerdatabas eller en geografisk avgränsning. Om ramens täckning skiljer sig från målpopulationen uppstår täckningsfel och därmed potentiell bias. Icke-svar och bortfall kan också försämra representativiteten i resultatet och kräva viktning eller uppföljande försök.

Vanliga urvalsmetoder som tillämpas på provtagningspopulationen inkluderar enkel slumpmässig sampling, stratifierad sampling, klusterurval och systematisk sampling. Valet beror på forskningsfrågan, hur homogena eller heterogena undergrupperna är och praktiska faktorer såsom kostnad och tillgång till data. Planeringen bör varje gång inkludera definiering av målpopulationen, konstruktion av en lämplig urvalsram, fastställande av inklusions- och exklusionskriterier, val av urvalsmetod samt bedömning av sannolikheter för bias och precision.

Exempel: en undersökning om kostvanor bland vuxna i en region kan ha provtagningspopulationen av vuxna boende i regionen som samtycker till deltagande, medan målpopulationen är alla vuxna invånare i regionen.