Programteori

Programteori är ett ramverk som används inom programutvärdering och programplanering för att beskriva hur ett program förväntas leda till önskade resultat. Den kartlägger kausala vägar från aktiviteter till outputs och vidare till olika nivåer av resultat, samt de antaganden och den kontext under vilka förändringen ska ske.

Nyckelkomponenter i en programteori är mål och syfte, planerade aktiviteter, levererade produkter eller tjänster, samt kortsiktiga, medellångsiktiga och långsiktiga resultat. Den anger också de antaganden som länkarna mellan steg förutsätter, vilka kontextfaktorer som påverkar genomförandet och vilka indikatorer som ska användas för uppföljning.

Programteori används främst för att utforma och bedöma program. Den hjälper utvärderare och beslutsfattare att tydliggöra hur och varför ett program förväntas fungera, vilka data som behövs, och hur olika faktorer kan påverka resultaten. Den används också för att kommunicera programdesign till intressenter.

Metoden innefattar vanligtvis att man utformar en logikmodell eller teori om förändring där aktiviteter kopplas till produkter eller tjänster och resultat. Man dokumenterar antaganden, risker och kontext, definierar relevanta indikatorer, och planerar hur data ska samlas in och analyseras för att testa länkarna i kedjan.

Exempel: Ett läsfrämjande program för grundskolan kan innehålla lärarutbildning och tillgång till läromaterial. Produkter eller tjänster är antalet utbildade lärare och distributionsmaterial. Kortsiktiga resultat kan vara förbättrad undervisning och elevengagemang, mellanresultat bättre läsförmåga i tester och långsiktigt högre läsresultat och ökad skolnärvaro.

Programteori kritiseras ibland för att vara förenklad eller alltför beroende av antaganden. Effektiv användning kräver tydliga mått, transparenta antaganden och kontinuerlig uppdatering i takt med att programmet utvecklas och kontexten förändras.