Produktmarknadsreformer

Produktmarknadsreformer är politik som syftar till att öka konkurrensen och effektiviteten i produktmarknader inom en ekonomi. Huvudmålen är att minska inträdeshinder, förbättra prisbildning och höja produktiviteten genom bättre resursallokering. Åtgärderna kan omfatta privatisering av statliga företag, avreglering i reglerade sektorer, liberalisering av tjänstemarknader, prisliberalisering och stärkta konkurrensrättsliga ramverk samt oberoende reglering av nätverksindustrier som energi, telekommunikation och transport.

Reformerna har varit centrala i många ekonomier sedan 1980- och 1990-talen och har varit en återkommande del av internationella reformagendor som EU:s tillväxt- och arbetsstrategier och OECD:s rekommendationer. Inom EU har medlemsländer genomfört liberaliseringar i energi och telekommunikation, samt reformer av transport- och posttjänster och åtgärder för ökad konkurrens i offentlig verksamhet.

Effekterna av produktmarknadsreformer är föremål för omfattande forskning och varierar mellan sektorer och länder. Kända möjliga fördelar är ökad produktivitet, bättre utbud och lägre långsiktiga priser, samt större innovation och marknadsdynamik. Kostnader kan uppstå under omställningen, exempelvis arbetslöshet på kort sikt och risk för regleringsglidning eller underutnyttjad konkurrens om tillsynen svikit.

Kritik framför att effekterna är starkt kontextbundna och beror på institutionell kapacitet och kompletterande politik. Motstånd kan komma från grupper som påverkas negativt av liberalisering eller från aktörer som vill behålla regleringar. Reformernas samlade inverkan är därför ofta omdebatterad och föremål för ekonomiska utvärderingar.

Se även: produktmarknadsreformer i EU, OECD:s policyarbete, Lisbon-strategin.