Partialtryckskillnader

Partialtryckskillnader är skillnaden i partialtryck för ett specifikt gas mellan två rum eller områden. Enligt Daltons lag är totaltrycket summan av de enskilda gasernas partialtryck, och partialtrycket för en gas är gasens andel i blandningen multiplicerad med totaltrycket. Skillnaden mellan partialtrycken i de två omgivningarna utgör den drivande kraften för diffusion av gasen mellan dem, vilket följer av Ficks lag.

I fysiologi spelar partialtryckskillnader över den respiratoriska membranen en central roll för gasutbytet. Syre diffunderar från alveolarluften, där PO2 är omkring 100 mmHg, till blodet som vanligtvis har cirka 40 mmHg PO2 innan lungorna. Koloxid diffunderar i motsatt riktning, från blodet (PCO2 cirka 46 mmHg) till alveolerna där PCO2 är cirka 40 mmHg. Dessa gradienter möjliggör syreupptag och koldioxidutskiljning; gradienterna används också i vävnader där artärblodets PO2 är högre än vävnadens och vävnadens PCO2 är högre än blodet.

Faktorer som påverkar diffusionen inkluderar graden av partialtryckskillnad, membranets tjocklek och yta, gasernas diffusionskoefficient och tiden för diffusion. Ventilation–perfusionsmatchning samt höjdnivåer och sjukdomstillstånd kan förändra gradienterna och därmed gasutbytet.

Mätning av partialtryck sker i enheter som mmHg eller kilopascal (kPa). 1 atm motsvarar 760 mmHg eller 101,3 kPa. Huvudbegreppet används inom både medicin och tekniska tillämpningar där gaser måste diffundera över gränser driven av partialtryckskillnader.