Parasympatikanska

Parasympatikanska nervsystemet är en av de två huvudgrenarna i det autonoma nervsystemet, som reglerar kroppens icke‑medvetna funktioner. Det verkar främst under vila och återhämtning och motverkar ofta de stressreaktioner som aktiveras av det sympatiska nervsystemet. Parasympatikus har sitt ursprung i hjärnstammen och i sakrala ryggmärgssegment, vilket kallas kraniosakralt.

Preganglionära neuroner finns i kärnorna i hjärnstammen (t.ex. dorsalvagt kärna och n. ambiguus) samt i sakrala segmenten S2–S4. Dessa neuron utmynnar i terminala ganglier som ligger nära eller i målorganen. Postganglionära neuroner har därmed relativt korta axoner jämfört med de preganglionära neuronerna.

Neurotransmittorn vid både preganglionära och postganglionära synapser är acetylkolin. På den preganglionära synapsen verkar acetylkolin på nikotinerga receptorer i den postganglionära cellen. På målorganen verkar acetylkolin på muskarina receptorer, vilket utlöser parasympatikanska effekter.

Parasympatikus ansvarar för vila‑ och matsmältningslägen: sänker hjärtfrekvensen, orsakar bronkokonstriktion och ökar sekret i luftvägarna; stimulerar matsmältningskanalen genom ökad peristaltik och sekretion, ökar saliv‑ och lacrimalproduktion, ger pupillkontriktion (mios) och ackommodation av linsen, samt främjar blåsa‑ och tarmfunktion.

Parasympatikus verkar oftast i motsats till det sympatiska nervsystemet och bidrar till kroppens vila och energibesparing. Balansen mellan de två systemen reglerar viktiga funktioner som hjärtfrekvens, blodflöde, matsmältning och sekretproduktion. Farmakologiskt kan muskarinreceptors agonister eller antagonister påverka parasympatikanska effekter.