Papillarmusklerna

Papillarmusklerna, eller papillarmusklerna, är små muskulösa strukturer i hjärtats ventriklar som utgår från trabeculae carneae och fäster i segelklaffarnas chordae tendineae. Deras primära uppgift är att spänna segelklaffarna under ventriklens systole för att förhindra att bladena projicerar in mot atriet och därigenom motverka klaffregurgitation.

I vänster ventrikel finns vanligtvis två papillarmuskler: anterolaterala och posteromediala. I höger ventrikel förekommer oftast tre: anterior, posterior och septal. Antalet och placeringen kan variera mellan individer. Papillarmusklerna har olika ursprung från trabeculae carneae och deras chordae tendonera förbinder sig med respektive klaffbladen i mitralis- och trikuspidalventilen.

Funktionellt arbetar papillarmusklerna synkront med ventrikeln under kontraktion. Genom att dra i chordae tendineae håller de klaffbladen mot ventrikelsidan och motverkar bladprolaps under hög tryck i systole. Denna mekanism är avgörande för att bibehålla effektiv blodflöde och undvika mitralisk eller trikuspidal regurgitation.

Vaskulär supply varierar mellan musklerna och mellan högre och vänster sida; vissa papillar får blod från flera grenar i koronarartären, vilket innebär att en infarction i olika kärlterritorier kan påverka deras funktion. Kliniskt är papillarystörningar vanliga vid hjärtinfarkt och kan leda till akut eller kronisk klaffregurgitation; ruptur eller akutan dysfunktion av en eller flera papillarmuskler kräver ofta snabb medicinsk eller kirurgisk behandling. Vid bilddiagnostik används ekokardiografi och ibland MRI för att bedöma struktur och funktion.