PETsyntesen

PET-syntesen avser bildningen av polyetylentereftalat (PET), en vanlig termoplastisk polyester som används i livsmedelsförpackningar, textilier och filmer. Den bygger på återupprepande enheter av tereftalsyra (TPA) eller dimetyltereftalat (DMT) och etylen glykol (EG). De två vägarna är direkt esterifiering av TPA med EG följt av polykondensering, eller transesterifiering av DMT med EG följt av polykondensering.

I industrin används ofta katalysatorer såsom antimon(III)oxider (Sb2O3) eller titanbaserade katalysatorer, ibland tillsammans med mangan- eller koboltbidrag. Reaktionskaskaden består av en förpolymerisation till oligomerer genom esterifiering eller transesterifiering vid höga temperaturer, följt av högmolekylär polycondensation där avlägsnande av vatten eller metanol under reducerat tryck driver polymeriseringen mot högre molekylvikt.

Processen genomförs vid temperaturer runt 250–290 °C och under vakuum eller lätt reducerat tryck för att avlägsna byprodkter. Efterföljande steg kan innefatta cykler av smältpolymerisation och spolning för att uppnå önskat viskositet och kedjelängd. PET-Polymeren är halv-kristallin och har typiska glasomvandlingstemperaturer (Tg) omkring 70–80 °C och smältpunkt närmare 250–260 °C. Genom sin kombination av klarhet, goda barrieriska egenskaper mot fukt och gaser samt mekanisk styrka används PET i bland annat vatten- och dryckesflaskor, livsmedelsförpackningar, textilier och filmer.

Miljöaspekter och återvinning: PET är energikrävande att producera, men kan återvinnas mekaniskt till nya produkter eller kemiskt genom glykolys, hydrolys eller metanolys till monomerer som kan återanvändas i ny polymerproduktion. Återvinningsgrad och teknologi varierar mellan regioner och påverkas av renhet och källsortering.