Outputenergi

Outputenerg i är den energi som lämnar ett system och överförs till en last eller omgivningen under en viss tidsperiod. Begreppet används inom teknik och fysik för att beskriva hur mycket energi ett system levererar, i motsats till den energi som sätts in i systemet eller som lagras internt. Outputenergi beror på systemets konfiguration, driftsläge och lastens krav.

Enheter: energi mäts i joule (J) eller wattimmar (Wh); om man talar om hastigheten med vilken energi lämnar systemet används effekten, P_out, i watt (W). Relation: P_out = dE_out/dt och E_out = ∫ P_out dt. Effektivitet definieras som η = E_out / E_in, där E_in är energin som tillförs systemet.

Faktorer som påverkar outputenergin är förluster i form av värme, friktion, läckage eller strålning. Realistiska system når inte 100% outputenergi utan uppvisar ofta olika effektivitet beroende på belastning, temperatur och ålder.

Exempel: en elektrisk generator omvandlar mekanisk energi till elektrisk energi som utgång; ett batteri levererar kemiskt lagrad energi som output till en apparat; en solcell omvandlar ljusenergi till elektrisk energi; en motor levererar kinetisk energi men som del av systemet kan leverera outputenergi till en mekanisk last.

Mätning och tillämpningar: outputenergi uppskattas med effektmätare eller energimätare samt genom beräkningar baserade på systemets verkningsgrad. Vid konstruktion av system syftar optimering av outputenergi till att maximera levererad användbar energi samtidigt som förluster minimeras.