Oscilloskopets

Oscilloskopet, eller oscilloscope, är ett elektroniskt mätinstrument som grafiskt visar hur en elektrisk spänning förändras över tid. Skärmen visar spänningen i en eller flera kanaler mot tiden, vilket gör det möjligt att analysera vågform, frekvens, fasförskjutning och brus. Enheten använder en tidsbas och en förstärkare för varje kanal, samt en triggerfunktion som stabiliserar uppspelningen av vågformen.

På moderna oscilloskop är CRT vanligtvis ersatt av digital skärm; typiska instrument är analoga oscilloskop eller digitala lagringsoscilloskop (DSO) och blandade varianter (MSO) för flera kanaler och digital lagring.

Analoga oscilloskop visar vågformen direkt på skärmen utan minne, medan DSOs samlar in och lagrar signaler för senare analys med högre upplösning och olika mätfunktioner.

Specifikationer varierar mycket men vanliga parametrar är bandbredd, största spänningsnivå, antal kanaler, upplösning och uppdateringsfrekvens. Bandbredden anger hur snabbt oscilloskopet kan följa snabba svängningar; sampling rate och minneslängd bestämmer hur detaljerad lagring av vågformen är. Proben används för att anpassa ingångsimpedans och minimera störningar.

Användningsområden inkluderar utveckling och felsökning av elektriska och elektroniska system, utbildning och forskning inom elektronik, telekommunikation och fordonsindustrin. Oscilloskopet utvecklades tidigt på 1900-talet av Karl Ferdinand Braun och har sedan dess övergått från analoga CRT-baserade instrument till moderna digitala enheter med flera funktioner. Säkerhetsaspekter innefattar hantering av högspänningssignaler, korrekt probeval och jordningspraxis.