Ombearbetningskostnader

Ombearbetningskostnader, eller rework costs, är de kostnader som uppstår när defekta produkter eller processer behöver korrigeras eller ombearbetas för att uppfylla krav eller specifikationer efter den initiala tillverkningen eller leveransen. Dessa kostnader uppstår när icke-överensstämmande enheter identifieras och kräver extra arbetskraft, material eller tid för att nå godkänd standard. Ombearbetning kan innefatta direkta kostnader såsom extra arbetstimmar, material som förbrukas i omarbetningen och tillhörande förbrukningsvaror, samt indirekta kostnader som överbeläggning/oh overhead, maskindowntime och störningar i produktionsflödet. Även extra inspektion, testning och eventuella ändringar i förpackning eller märkning kan ingå. I vissa fall kan ombearbetning medföra att en enhet senare säljs som ny, medan skrot (avfall) normalt registreras som förlust utan återstående värde. Ombearbetningskostnader skiljer sig därför från skrot, där sistnämnda inte längre har något reparationsbart värde.

Mätning och redovisning: i kostnadsredovisning betraktas ombearbetningskostnader som en del av kvalitetskostnaderna. Vanliga mått är ombearbetningsgraden, dvs. andelen enheter som kräver ombearbetning, samt kostnaden per producerad enhet som genomgår ombearbetning. Exempel: om 1 000 producerade enheter, 50 ombearbetas med totala ombearbetningskostnader på 28 000 SEK, blir kostnaden cirka 28 SEK per ombearbetad enhet eller som andel av totala tillverkningskostnader.

Orsaker och förebyggande: orsakerna inkluderar designfel, processvariation, operatörsbrister, maskinproblem och leverantörskvalitet. Åtgärder för att minska ombearbetningskostnader fokuserar på förebyggande arbete som kvalitetssäkring, förbättrad processkapabilitet, felproppande åtgärder (poka-yoke), standardiserade arbetsmoment, utbildning, rotorsaksanalys och kontinuerlig förbättring enligt Six Sigma eller liknande ramverk.