Objektlagring

Objektlagring är en datalagringsmodell där data lagras som fristående objekt i ett distribuerat system. Varje objekt består av data, metadata och en unik nyckel. Lagringen exponeras vanligtvis via HTTP-baserade API:er och objekt organiseras i behållare eller buckets.

Till skillnad från fil- och blocklagring har objektlagring oftast ett platt namnrymd. Objektets metadata följer med och kan innehålla beskrivningar, tidsstämplar och användningsinformation. Funktioner som versionering, livscykelregler, kryptering och åtkomstkontroll är ofta inbyggda.

Systemen är vanligtvis geografiskt spridda för hållbarhet och tillgänglighet och replikerar data över zoner eller datacenter. Vanliga tekniker är replikering, erasure coding och versionering. Prestanda beror på filstorlek och användningsmönster men är generellt bra för stora filer och mängder data.

Användningsområden inkluderar arkiv och säkerhetskopior, mediabibliotek, data lakes, loggar och distribution av innehåll över internet. Fördelar är hög skalbarhet, konkurrenskraftig kostnad per gigabyte samt enkla API:er och inbyggd säkerhet.

Begränsningar inkluderar att små filer eller låg-IO-operationer inte alltid passar väl, och att objektlagring inte ersätter ett POSIX-filsystem när transaktioner eller fin filhantering krävs. Vissa lösningar kräver extra lager för att användas som vanligt filsystem.

Standarder och protokoll inkluderar S3-kompatibla API:er och OpenStack Swift, vilket underlättar portabilitet mellan leverantörer.