Nätvirtualisering

Nätvirtualisering, även kallad *network virtualization*, är en teknik inom datornätverk som möjliggör skapandet av virtuella nätverk genom att dela och fördela fysiska resurser som bandbredd, routrar och switchar. Genom att virtualisera nätverksinfrastrukturen kan flera virtuella nätverk existera parallellt på samma fysiska plattform, vilket ökar flexibiliteten och effektiviteten i nätverksdesign.

En central del av nätvirtualisering är att separera nätverkslagren, särskilt datalinklagret (OSI-modellens andra lager) och nätverkslagret (tredje lager). Detta görs ofta med hjälp av tekniker som *Virtual LAN* (VLAN), *Virtual Extensible LAN* (VXLAN) eller *Network Virtualization using Generic Routing Encapsulation* (NVGRE). Genom att virtualisera kan organisationer hantera trafik mer effektivt, till exempel genom att isolera olika avdelningar eller tjänster i separata virtuella nätverk.

Nätvirtualisering underlättar även implementeringen av molntjänster och hybridmiljöer, då det möjliggör dynamisk resursallokering och skalbarhet. Tekniken används också för att simulera och testa nätverksarkitekturer utan att påverka den fysiska infrastrukturen. Vanliga tillämpningar inkluderar cloud computing, virtualisering av datacenter och säkerhetslösningar som *software-defined networking* (SDN).

Fördelarna med nätvirtualisering innefattar kostnadsbesparingar genom bättre resursutnyttjande, ökad säkerhet genom nätverkssegmentering och förbättrad prestanda genom optimering av trafikflöden. Däremot kräver tekniken ofta specialiserad kunskap för konfiguration och underhåll, samt kan medföra komplexitet i nätverksadministration.