Närhetszoner

Närhetszoner är geografiska zoner som definieras utifrån hur nära olika platser eller tjänster ligger i förhållande till en referenspunk. Vanligt är att referenspunkten är en stadsdel, en centralpunkt eller en offentligt tillhandahållen tjänst. Syftet med närhetszoner är att bedöma tillgängligheten till tjänster, planera resursfördelning och identifiera områden som kan få bättre service.

Zonerna definieras oftast i termer av avstånd eller restid och kartläggs med hjälp av GIS. Buffertar används för att markera ett jämnt avstånd från referenspunkten, medan isochroner visar hur lång tid det tar att nå tjänsten med olika färdmedel. Vanliga uppdelningar är innerzon, mellanzon och ytterzon.

Användningsområden inkluderar planering av offentliga tjänster som skolor, vårdcentraler och bibliotek, utvärdering av tillgång till kollektivtrafik, gång- och cykelinfrastruktur samt fastställande av serviceområden för detaljhandel eller räddningstjänst. Närhetszoner används också i jämlikhetsanalyser för att undersöka skillnader i tillgång mellan olika grupper eller områden.

Fördelar är övergripande förbättrad planering och bättre insikter i hur service täcks över ett område. Begränsningar inkluderar variationer i färdigheter att gå eller resa med kollektivtrafik, föränderliga beteenden och osäkerheter i data. Tolkningen av zonerna kräver alltid lokalt kännedom om infrastruktur, geografi och befolkningsstruktur.

I Sverige används närhetszoner i kommunal planering för att säkerställa att invånarna har nära till grundläggande tjänster och att beslut baseras på objektiva mått.

Se även: isochrone, catchment area, GIS, urban planning.