Nyttiggörande

Nyttiggörande är processen att göra kunskapsresultat, teknik eller resurser användbara i praktiken. Termen används främst för att beskriva hur forskning och innovation omsätts i samhällsnytta, till exempel när forskningsresultat tillämpas i näringsliv, offentlig sektor eller i vardaglig användning. Ordet kommer från nyttig och göra, och betecknar överföring eller anpassning av kunskap så att den ger praktisk effekt.

Användningsområden: inom forskning och utveckling där man arbetar med överföring (knowledge transfer), kommersialisering av ny teknik, eller implementering av evidensbaserade metoder i kommunala eller statliga verksamheter. Inom hållbar utveckling och sociala innovationer kan nyttiggörande innebära att lösningar görs tillgängliga för människor och samhällen.

Processen brukar innehålla faser som kartläggning av relevanta kunskapsbehov, anpassning av kunskap till kontext, test och validering i praktiken, samt spridning och implementering. Effektutvärdering är ofta central för att bedöma nyttiggörandet.

Utmaningar inkluderar avvägningar mellan öppen delning och skydd av immateriella rättigheter, ekonomiska intressen och risker med kommersialisering, samt etiska överväganden när kunskap används i nya sammanhang.

Nyttiggörande ses ofta som en viktig komponent i innovationssystem och forskningspolitik, där målet är att forskningsresultat snabbare ska bidra till samhällsnytta.