Nedkylningar

Nedkylningar, eller subkylning, är en term som används inom kyl- och värmepumpsteknik för att beskriva processen att kyla en vätska under dess saturations- eller kondenseringstemperatur vid det aktuella trycket efter kondensation. Syftet är att vätskan ska vara helt i flytande fas när den når expansionsventilen eller meterns ingång. Om vätskan inte är tillräckligt subkylad kan ånga bildas i expansionsdelen och systemets effektivitet och kylkapacitet minska.

Nedkylningen uppnås ofta i kondensorn eller i en separat nedkylare (subkylare) mellan kondensorn och expansionsventilen. Genom extra kylning eller genom att utforma kondensorn för att ge en lägre utgående temperatur kan subkylningseffekten uppnås. Valet av teknik beror på systemets design, driftsförhållanden och ekonomiska överväganden.

Fördelarna med nedkylning inkluderar ökad energieffektivitet och kylkapacitet, bättre kontroll av vätskans tillstånd vid expansionspunkten och minskad risk för flashgas i evaporatorn. Detta leder till jämnare drift och bättre termisk prestanda. Överdriven nedkylning kan däremot vara kostsamt i form av extra energianvändning och större designkrav utan motsvarande nyttja, särskilt om driften inte kräver den extra säkerheten mot tvåfasig vätska.

Mätning av subkylning görs vanligtvis som skillnaden mellan kondenseringstemperaturen och den faktiska vätskans temperatur i angränsande rör eller porten till expansionsventilen. Typiska mål ligger ofta i intervallet några få kelvin till cirka 10 kelvin, beroende på system och applikation.

Användningsområden för nedkylningar finns främst i kommersiella och industriella köldmedelsystem, luftkonditionering, kyl- och värmepumpsystem och andra applikationer där stabil och effektiv vätskeflöde är önskvärt.