Nedförsbackar

Nedförsbackar är lutningar i terrängen som lutar nedåt från högre till lägre höjd. Begreppet används både om naturliga backar i landskapet och om konstgjorda nedförsbackar som skapats för rekreation, sport eller transport, till exempel skidbackar i en skidort eller lutningar i vägområden.

Gradienten av en nedförsbacke anges ofta som lutning eller gradient. Den mäts vanligtvis som procent i termer av vertikal förändring per horisontell längd, eller som en vinkel i grader. Exempel: en lutning på 10 % innebär en vertikal höjning på 10 meter per 100 meter horisontell sträcka. Vid planering används ofta olika klassificeringar beroende på sammanhang och användning.

Inom skid- och friluftssektorn syftar termen ofta på nedförslopp eller backar som används för utförsåkning. Skidbackar klassificeras i många länders skidorter efter svårighetsgrad, ofta med färgkodning såsom grönt (lätt), blått (medelsvårt), rött (svårare) och svart (mycket brant). Naturliga nedförsbackar kan sakna preparering och därför erbjuda varierande kör- eller åkförhållanden.

Säkerhet är central när man rör sig i nedförsbackar. Is, snö och otillräckligt underlag ökar riskerna för fall eller kollisioner, särskilt i vinterförhållanden eller branta partier. I samhällsplanering och byggnation används lutningar också med hänsyn till dagvatten, erosion och markstabilitet; branta lutningar kan kräva anpassningar som dränering, stödmurar och terrassering.

Se även: lutning, gradient, backe.