Naturskönhet

Naturskönhet är ett begrepp som beskriver naturens estetiska värde och dess upplevda skönhet i landskap, djurliv och årstidsväxlingar. Begreppet är centralt i svensk kultur och används inom konst, litteratur, turism och naturförvaltning. Upplevelsen av naturskönhet är i stor utsträckning subjektiv, men kopplas ofta till traditionella estetikbegrepp som det vackra, det sublima och det bilderboksliknande.

Naturskönhet uppstår i regioner med variation—skogar, fjäll, kust och insjöar—och förändras med ljus, väder och årstider. I Sverige är friluftslivet och närheten till naturen en del av vardagen och kulturarvet; naturskönhet väcker sinnesro, inspiration och reflektion. Begreppet används också i marknadsföring, konst och media för att beskriva landskapens attraktionskraft.

Allemansrätten gör att människor har rätt att vistas i naturen och uppleva naturskönheten, vilket förutsätter ett ansvarstagande för landskap och biologisk mångfald. Detta samspel mellan individens frihet och naturens integritet har format en kultur av respekt för landskap och ekosystem. Bevarande av naturskönheten är därför ofta kopplat till naturskydd, nationalparker och hållbar turism.

Hot mot naturskönheten inkluderar klimatförändringar, habitatförlust, förorening och urbanisering. Åtgärder omfattar miljölagstiftning, naturskyddsområden, restaurering och utbildning i hållbar användning av naturresurser samt främjande av friluftsliv. Långsiktigt bevarande kräver samarbete mellan myndigheter, näringsliv och allmänhet.