Målpromotorer

Målpromotorer är faktorer, inre och yttre, som ökar sannolikheten att ett mål uppnås. Begreppet används inom beteendevetenskap, organisationsforskning och hälsofrämjande arbete för att beskriva stimuli, stöd eller strukturer som främjar måluppfyllelse. Målpromotorer kan vara kognitiva, som självförtroende och planeringsförmåga; sociala, som återkoppling, uppmuntran eller kollegialt stöd; eller miljömässiga, som påminnelser, tydliga delmål och lättillgängliga resurser.

De verkar genom flera mekanismer: de ökar uppmärksamheten på målet, höjer den effektiva ansträngningen och förstärker uthålligheten; de underlättar planering, delmål och självreglering. Promotorer kan vara proximala (direkt kopplade till aktuell uppgift) eller distala (avser långsiktiga mål) och interna eller yttre.

Användningsområden inkluderar arbetsliv, utbildning, hälsofrämjande arbete och idrott. I praktiken kan målpromotorer innefatta tydlig målformulering, regelbunden återkoppling, belöningssystem som förstärker önskat beteende, socialt stöd och utformning av miljöer som minskar hinder.

Begränsningar finns. Överbetoning av yttre belöningar kan ibland undergräva inre motivation om individen upplever att uppgiften blir kontrollerad. Effekternas styrka är ofta kontextberoende och avhänger av målets svårighetsgrad och individens resurser.

Relaterade begrepp inkluderar målteori och självreglering, samt regulatoriskt fokus och nudging.