Minstekravet

Minstekravet är ett svenskt uttryck som betecknar den lägsta standard eller det kriterium som måste uppfyllas för att vara berättigad till något, till exempel en utbildning, ett arbete eller en offentlig tjänst. Begreppet används i policydokument, utbildningssammanhang, arbetsmarknaden och offentligt upphandlingsarbete för att beskriva en minimigräns som avgör om man får delta eller få tillgång.

I utbildning innebär minstekrav ofta att eleven måste uppnå en viss nivå av betyg eller genomgå visst moment för att få gå vidare eller bli antagen. Skolor eller myndigheter kan sätta minstekrav vid antagning, progression eller bedömning.

Inom arbetslivet används minstekrav för att fastställa vilka kvalifikationer, erfarenheter eller språkkunskaper som krävs för en tjänst. Inom välfärden kan minstekrav styra behörighet till stöd, stödinsatser eller subventioner.

Inom offentlig upphandling och reglering används minstekrav som pass/fail-kriterier för leverantörer, till exempel krav på säkerhet, hållbarhet eller kvalitetscertifieringar. Dessa krav ska säkerställa att mottagaren får produkter eller tjänster som uppfyller visst minimum av kvalitet och trygghet.

Eftersom minstekravet är kontextberoende varierar det över tid och mellan organisationer. Begreppet väcker ofta policyfrågor om balansen mellan tillgänglighet och skyddsnivåer samt hur tydliga kraven måste vara. Etymologiskt härrör ordet från sammansättningen av minsta och krav, och används i svenskt språkbruk i både offentliga och privata sammanhang.